Ni vet den där känslan när allt har gått ens väg, precis allt, tur med allt man gör och ska göra. Men sen kommer det ett bakslag, två bakslag, TRE bakslag. Det tredje var verkligen körsbäret på glassen, pricken över iet. Min älskade fina J ligger inlagd på sjukhuset i Stavanger i väntan på operation. Han bröt inte bara ett ben i foten igår när dom spelade match, även ledbandet gick av. Ni förstår inte hur gärna jag vill vara där nu, jag skulle kunna springa dit bara för att kunna krama honom, hålla honom i handen, pussa på gipset, ge honom godis och mys.

Nog för att jag idag effektivt löst dom första två bakslagen (felaktig p-bot och en ny dunderrepa på bilen) så känns det som att en skadad käresta slår allt, speciellt en käresta som ligger och är liten i ett helt annat land.