babysteps.

Igår tog vi två steg fram men imorse tog vi ett tillbaka, man vågar inte glädjas åt små framsteg för man vet att det snart lika gärna kan rasa igen. Men nu, nu lever hoppet sannerligen, två steg framåt! Jag är så stolt, jag har nog den starkaste människan i världen som vän, klarar du detta nu kommer du klara allt.

Jag sitter som på nålar konstant och väntar på sms med rapport, varje gång det plingar till knyter dig sig i magen, går inte att förklara känslan som jag har, man är som Aida säger; en zombie. Det sjuka är ju att allt rullar på, livet stannar inte upp, men vi har gjort det, vi håller liksom andan, livet pågår fast utan oss.


Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
Så du slipper skriva namn igen

E-post: (for my eyes only)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Startblogg.se