Ikväll är det som sagt en vecka, det gör fortfarande lika ont, om inte ändå ondare. Varje gång det piper i telefonen knyter det sig i magen. Fick nyss rapporter, både positivt och negativt, som det brukar, man står liksom still. Men jag är så innerligt tacksam att jag får uppdatering direkt från plats, då kan jag även skicka kraft och kramar så dom kommer fram. Några av hennes andra vänner har gjort en jättefin bok med bilder och alla hälsningar från hennes facebook, så hon kan läsa när hon vaknar, hon kommer bli så glad!


detta är våran låt, min och Thereses låt, just nu så betyder den mycket, INFINITY, det är vi.